Du säger väl till om jag ska gå..

Jag var inte ensam
Jag är inte ensam nu
Vi känner varandra genom
tusen fenomen

Du var redan där
Min dröm var redan du
Den metalliska luften
Där i åttiotalets sken

Det jag minns när jag är här
Det som verkligen satte spår
Är skymningen och ljuset
Mellan husen där vi var
Jag vet ingenting om dig
Inte om du ens förstår
Du var tonen från en tid
från en vinter i en stad

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0