Att sjunga till Lasse låtar och prata i timtals en fredagsnatt med någon jag bryr mig så mycket om, det gör mig lycklig. På riktigt.

Att få ur sig allt som man inte fått sagt, det utgör en lättnad. Att det dessutom bara känns bättre efteråt, det är en av de allra bästa känslorna.

Tack, tack, tack.

Mår tusen gånger bättre efter den här helgen, även om det är mycket som jag skulle vilja ändra på fortfarande. Men vad gör det? Vi vet ju aldrig hur det blir i framtiden!